(22 September 1725 - 1 April 1802) was a French painter, known for the clarity and immediacy of his portraits. He was born in Carpentras, near Avignon, into a family with an artistic bent and received his first training from his father, a surgeon and talented amateur, then with Joseph-Gabriel Imbert (1666-1749), who had been a pupil of Charles Le Brun. From 1744-47 or later he worked in Rome, in the atelier of Pierre Subleyras, who was also from the south of France, who died in 1749. In Italy Duplessis became fast friends with Joseph Vernet, another Occitan. He returned to Carpentras, spent a brief time in Lyon then arrived about 1752 in Paris, where he was accepted into the Academie de Saint-Luc and exhibited some portraits, which were now his specialty, in 1764, but did not achieve much notice until his exhibition of ten paintings at the Paris salon of 1769, very well received and selected for special notice by Denis Diderot; the Academie de peinture et de sculpture accepted him in the category of portraitist, considered a lesser category at the time. He continued to exhibit at the Paris salons, both finished paintings and sketches, until 1791, and once more, in 1801. His portrait of the Dauphine in 1771 and his appointment as a peintre du Roi assured his success: most of his surviving portraits date from the 1770s and 1780s. He received privileged lodgings in the Galeries du Louvre. In the Revolution, he withdrew to safe obscurity at Carpentras during the Reign of Terror. Afterwards, from 1796, he served as curator at the newly-founded museum formed at Versaillles, so recently emptied of its furnishings at the Revolutionary sales. His uncompromising self-portrait at this time of his life is at Versailles, where he died.   Related Paintings of Joseph-Siffred Duplessis :. | Garden of Earthly Delights tryptich centre panel | The Dresden Altarpiece | Composition I | La corrida | WidokNaWawel |
Related Artists:
Thoms mile richardson,jun
1813-1890
gino severini
gino severini (1883 to 1966),Italian painter, mosaicist, stage designer and writer. One of the principal exponents of Futurism, he was an important link between French and Italian art. Although his most historically significant works were produced before World War I, he had a long career during which he continued to evolve his style, particularly in abstract schemes.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).